När jag låg i min säng o vilade nyss (istället för att äta lunch vilade jag middag) för att vila upp mig o fylla på mina batterier, som min älskade skulle sagt :) hände nåt.... jag drömde nåt som fick mina sinnen att få ro (måtte det vara för mer än bara en stund :)

Jag drömde om min käre far, att ALLA var samlade, o det var vi helt  på riktigt!! ( ibland kan ju vissa människor se ut som kalle anka tex fast det är ens bästa vän...)

Vi var samlade, o alla visste att pappa skulle dö, vi visste o vi förstod, ingen ifrågasatte eller var förvirrad!! Vid närmer eftertanke tror jag tom. att vi var i mitt barndomshem, där vi alla samlats så otroligt många gånger! farfar var oxå med(inte barnen, detta var "innan barnen tid")

Men grejen var att VI var "tvungna" att hjälpa honom att somna in, vi var tvungna att vara delaktiga i det som hände! Vi hade fått en medicin som vi skulle ge honom, för att sedan få se hur han sakta o stilla somnade in.

Jag fick hälla den i hans mun, o jag vet att jag i drömmen tänkte att jag ska ta lite extra, så han slipper lida, han ska inte behöva känna ngt.

Av ngn konstig anledning låg han i vår gamla korgstol, vilket vid närmre eftertanke inte alls var så konstigt egentligen..... Min far satt ofta i den hemma hos mig ( jag har den numer hemma hos mig) han satt i den trots att jag säkert 100 ggr sagt att den är trasig, sitt inte i den :) men han ville sitta i den o han ville sitta en bit lite ifrån oss, inte för att han på ngt sätt var osocial, utan bara för att han hade mer överblick på allt där helt enkelt, så var det.

Han låg i vår gamla korgstol o jag fick HJÄLPA honom att somna in, jag fick stå brevid o se när det hände, jag klappade på honom o jag pussade på honom flera ggr, & jag sa jag älskar dig till honom säkert 100 ggr.

Men jag fick va där! Jag fick förstå!  O jag fick va delaktig! Ngt som jag varje sekund jag haft mina blå ögon öppna funderat o grubblat på, o ngt som jag verkligen längtat efter! Och det var fint! jättefint o han var fin, han var HAN! trots att jag ibland kan känna att minnesbilderna i huvudet börjar suddas ut ibland, som när man inte sett ngn på länge, det kan ta en stund innan man liksom "hittar" den perfekta bilden. Men det här var bara så han, han hade tom tubsockar uppdragna högt på benet (ngt som jag o min kära mor MÅNGA gånger kommenterat när han haft shorts...) så det var han.

När allt var över vaknar jag upp o känner bara hela rummet fyllt av en otrolig känsla, en befrielse, sen kommer alla tårar.............

Tack för att jag fick en liten chans att förstå!!

R.I.P pappa.

Tänk vad mycket ngt litet kan göra när man är lessen :)

Ser verkligen fram emot kvällen! Både för att jag får ta en tablett till, så jag sakta men säkert återvänder till friskhetens land.

Men framför allt för att "så mycket bättre" är ikväll!!

Måste säga att jag är nog inte LIKA svag idag, jag går inte runt o gråter hela tiden :) o jag har faktiskt varit ute lite på nätet o kollat vad som visas på bio tex. Har börjat tänka att "snart" när jag mår bra, då vill jag göra det o det o DET!

O det ä ett gott tecken i sig!

Ont har jag o slö o trött är jag, men det är bara att vila på!

Det tar ju liksom lite tid säger dom för kroppen att återhämta sig efter lunginflammation.

Men lite tid, vad är det? Jag ska ju förhoppningsvis leva MÅNGA år till!!! O hinna vara med om en massa skoj!

Lite tråkigt är det ju att jag faktiskt missar mitt livs första "dildoparty" på lördag.. :(

Det är alltså som ett homeparty (typ ljusparty) o det hade ju varit kul i höstrusket att piffa upp stämningen med lite kalas. Men vem vet jag kanske går dit nykter, bara för nyfikenhetens skull :) äter ju fortfarande medicin då, så ngt vin blir det icke för mig tyvärr :(

Ska nu krypa upp i soffan, medan grabbarna är på hockey min lilltjej sover middag, o kolla på svt play på det där avsnittet om familjen som blev anklade för att ha sex antastat sina barn.....

Sänder en extra tanke till älskade far idag på all hellgona!  Hoppas du har det bra däruppe med farmor, o även mormor & morfar :)

En underbar Lördag önskar jag er alla!

Detta är verkligen helt sjukt!!!! Jag fattar verkligen inte vad jag gjort som förtjänar detta helvete!! Jag vet att det finns miljoner människor därute med hemska sjukdomar som gärna skulle byta med mig... Men jag kan bara leva genom min kropp o detta är verkligen inte roligt nånstans!!

När jag i natt kände att febern kom tillbaka IGEN trodde jag verkligen inte det var sant!

Idag har jag legat i soffan o bara gråtit pga. värken i huvudet!! (bihålorna)

Det känns som nån står o hoppar på mitt ansikte!

Det går en dag eller två o jag känner att NU äntligen är det över, bara för att i nästa sekund känna bakslaget slå till stenhårt o nästa sjukdom på listan komma..... Tack o lov är hostan lite bättre! Men febern tar ju all ork man har o denna jävla huvudvärken!

För att inte säga hur förödmjukande det är att ringa o sjukskriva sig för 3 gången på en månad!!! Jag skäms så in i H-vete, känns som om folk tror man ljuger eller överdriver..

Äntligen har iaf barnen somnat, så nu ska jag lägga mig i sängen o huttra, o än en gång be att jag är frisk i morgon, idag är det 4 veckor sedan jag fick feber 1a gången...

Finns risk för översvämmning pga alla tårar som konstant rinner.

Gonatt.